Nyheter & Inlägg

Fr v: Anna Mira Osmani, Inger Berndtsson och Ida Moss Rambøl under kursens delmoment Taktila bilder, och kartor, teori, teknik och praktik.

Den första kullen masterstudenter i synpedagogik och synrehabilitering börjar gå i mål. Det är en grupp med brokig bakgrund som nu har skaffat sig specialistkompetens.

Masterprogrammet i synpedagogik och synrehabilitering startade i januari 2015 och är resultat av ett samarbete mellan Universitetet i Sørøst-Norge i Kongsberg och institutionen för pedagogik och specialpedagogik, IPS, vid Göteborgs universitet.

Förlagt till Norge

– Andelen personer med synnedsättning och blindhet ökar i befolkningen. För att barn, unga, vuxna och äldre ska kunna delta i utbildning, arbete och samhällsliv har de ofta behov av speciell synutredning, utprovning av hjälpmedel, undervisning och uppföljning. Det kräver specialutbildad personal med kunskap om synfunktionens anatomi, fysiologi och neurologi, såväl som social, psykosocial och specialpedagogisk kompetens för att kunna analysera synnedsättningens praktiska och sociala betydelse samt bidra med kunskap för att dessa personer ska lära sig att hantera sin vardag, studier och arbetsliv, säger Inger Berndtsson, universitetslektor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik och tillsammans med kollegan Helle K. Falkenberg vid Universitetet i Sørøst-Norge ämnesansvarig för utbildningen.
Programmet är som helhet förlagt till Norge och IPS ansvarar för att genomföra tre obligatoriska och en valbar kurs.

Tvärvetenskaplig specialistkompetens

Studenterna, som läser på halvfart under fyra år, får tvärvetenskaplig specialkompetens där Göteborg står för specialpedagogiken och de norska kollegorna i Kongsberg för optometrin. Utbildningen bygger dessutom på oftalmologi (medicin) och rehabilitering/habilitering. Studenternas bakgrund är bred. Bland dem finns specialpedagoger, lärare, optiker, sjuksköterskor, socionomer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och tekniska rådgivare.
Totalt har fem kullar startats sedan 2015. Idag är totalt 53 studenter aktiva i programmet och det är nu möjligt att söka till kursstarten höstterminen 2019.
I slutet av mars var ett antal av masterstudenterna på plats på Pedagogen inom ramen för fördjupningsämnet Orientering och förflyttning vid synnedsättning eller blindhet, en kurs som behandlar hur man kan stödja och lära personer med synnedsättning eller blindhet att själva förflytta sig och hitta i sitt närområde och på okända platser. Här ingår bland annat att själv lära sig använda teknikkäpp (lång vit käpp) och om hur man organiserar för tillgänglighet.

Valbar och fristående kurs

Denna valbara kurs ges samtidigt som fristående kurs för personal som arbetar vid landets syncentraler och liknande rehabiliteringsverksamheter, då det nationellt finns ett stort behov av den här typen av kunskap.
Anna Mira Osmani arbetar sedan en tid som synpedagog på Syncentralen i Uppsala – efter att tidigare ha arbetat som optiker i en optikbutik – och är en av masterstudenterna.
– För några år sedan läste jag kursen Optometrisk rehabilitering på Linnéuniversitetet i Kalmar. Den innebar vidareutbildning inom svagsynsoptik, att kunna hjälpa personer med synnedsättning som behöver optiska synhjälpmedel som starka läsglasögon eller förstoringsglas, olika lästekniker, lästräning eller tekniska synhjälpmedel. Men framför allt öppnade det mina ögon för hur det är att leva med synnedsättning, säger hon.
– Insikten om de psykologiska processer som sker när någon drabbas av en plötslig synnedsättning är värdefull och väldigt individuell, säger Anna Mira Osmani.
Ida Moss Rambøl arbetar som vernepleier i Lier kommun i Norge, med psykiskt utvecklingshämmade människor.
– Men även där finns människor som har en synproblematik som behöver tas om hand, säger hon.

Läs mer om masterutbildningen, Universitetet i Sørøst-Norge (USN) 

För mer information, kontakta:
Inger Berndtsson, Göteborgs universitet, epost: inger.berndtsson@ped.gu.se
Helle Falkenberg, Universitetet i Sørøst-Norge, epost: Helle.K.Falkenberg@usn.no

AV: TORSTEN ARPI

Vi kommer att anordna en kurs i Orientering och förflyttning 20hp vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs Universitet, höstterminen 2018 och vårterminen 2019. Kursen ges på 1/3 fart med kursdagar i Göteborg i kombination med eget arbete dessemellan.

Kursen är öppen för anmälan från 13 juli. Använd följande länk vid anmälan:

https://www.antagning.se/se/search?period=3&freeText=pda204&semesterPart=0

Kursplan: PDA204 Kursplan

Litteraturlista: Litteraturlista PDA204

Anmäl dig till Orientering och förflyttning vid synnedsättning eller blindhet på Göteborgs universitet www.antagning.se Här kan du anmäla dig till Orientering och förflyttning vid synnedsättning eller blindhet på Göteborgs universitet

Kursen läses tillsammans med motsvarande fördjupningskurs inom Master i synpedagogik och synrehabilitering, vilken ges i samverkan med Universitetet i Sørøst-Norge.

Planerade kursdagar för hösten är:

10-12 september

8-10 oktober

4-6 december

Kursdagar vt 2019 erhålles senare.

Varmt välkomna att sprida information om kursen till intresserade!

Vänliga hälsningar

Inger Berndtsson

Inger Berndtsson
FD universitetslektor / Ph.D., Senior lecturer
Göteborgs universitet /University of Gothenburg
Institutionen för pedagogik och specialpedagogik /Department of Education and Special Education
Box 300, SE 405 30 Göteborg, Sweden
Tel. +46 (0)31 786 2497
Inger.Berndtsson@ped.gu.se

Om två år kommer den internationella konferensen IMC17 att hållas i Göteborg 22–25 juni.
Denna konferens uppmärksammar området orientering och förflyttning i vid bemärkelse, samt utgör en mötesplats för forskare och professionella från hela världen.

Inför konferensen önskar vi samla professionella och forskare som är intresserade av att diskutera hur vi i Sverige kan uppmärksamma och förbereda oss inför att vi får besök av personer från hela världen. Vad kan vi visa upp av våra verksamheter? Vad gör vi idag och vad kan vi förbättra?

Vi vill inbjuda till en workshop där vi tillsammans diskuterar följande frågor:

• Hur kan vi systematisera den erfarenhetsbaserade kunskap som finns i olika verksamheter?
• Vilka projekt skulle vi kunna starta för att presentera vid IMC17?
• Hur kan vi arbeta tillsammans universitet/högskolor, rehabiliterande/habiliterande och specialpedagogiska verksamheter, SRF etc?

Den här workshopen vänder sig primärt till dig som har intresse för att utveckla och systematisera kunskapen kring O&F området i Sverige. Idén är att vi tillsammans identifierar intressanta områden som kan utvecklas, samt även funderar kring utvecklingsprojekt eller
forskning som vi kan samarbeta kring.

Workshopen kommer att hållas i Göteborg 16–17 augusti. Vi startar med gemensam lunch på torsdag och avslutar med lunch på fredag. På torsdag kväll har vi en gemensam aktivitet med middag. ForumVision bekostar boende torsdag–fredag, luncher samt middag på torsdag kväll. Resekostnader ersätts ej.

Anmälan görs på anmälningsblanketten som du hittar länken Anmälan.
Läs hela inbjudan på länken Inbjudan till Workshop

Jag reste tillsammans med en f.d. kollega som var min ledsagare under resan. Mitt huvudsakliga ändamål med resan var att delta i konferensen ”Disability Matters: Making the Convention Real” och som hade Funktionsrättskonventionen som grund, men också för att knyta kontakter och utbyta erfarenheter om både våld och tillgänglighet.

Konferensen var en världskonferens med talare från hela världen och det fanns månget seminarium att välja på då de gick parallellt.

Talarna var uppdelade i olika tema utifrån konventionens olika artiklar som skola, utbildning arbete och hälsa.

Mitt föredrag hade rubriken ”Same, Same but different” och jag menar att om en person (eller en kvinna då det finns mest forskning om kvinnor utsatt för våld), lever i en relation där hon är våldsutsatt hjälper det inte med alla artiklar i världen för hennes mänskliga rättigheter, för hon kan inte dra nytta av dem. En våldsutsatts arbete, utbildning och hälsa påverkas av våldet hon är utsatt för. Det gäller oavsett om hon utsätts av personal, personliga assistenter eller taxiförare. Hon har inget handlingsutrymme, rädslan ligger och lurar, för kan ju vara samma personal/förare nästa gång, vilket gör att hon inte vågar anmäla…

Mitt föredrag om ”Våld mot Personer/Kvinnor med funktionsnedsättning fanns under temat Hälsa. Under samma tema föreläste en kvinna om ett verktyg som stöd för att tala om våldupplevelser med piktobilder och en man som beskrev en ”Guideline” för att fråga om sexuellt våld.

Det var många tema-föreläsningar att välja mellan.

Jag lyssnade bland annat på ett seminarium som handlade om en ökad tillgänglighet med fokus Naturupplevelser. Via en hemsida med foto och beskrivningar kunde t.ex. en person i rullstol förbereda sig hemma och avgöra om vägen var möjlig att ta sig fram på. Vägen beskrevs i olika punkter där det fanns foton och kommentarer och utifrån den informationen fick personen själv avgöra om vägen var möjlig att ta sig fram på eller värd besväret.

Talarna hade som intention att söka utvecklingsmedel, exempelvis crowd-funding, för att kunna komplettera webbsidan med en smartphone-app, AccessiBell. I appen ska användarna själva kunna komplettera med information. De ville även knyta personer till Appen som kunde gå in och kvalitetssäkra vägarna, kanske har det dykt upp vägarbeten under tiden osv.

Ett föredrag handlade om ett projekt från Australien som talade om kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning och avsaknad om kunskap om relationer, för att de inte ska råka illa ut. Samtidigt lyfte de rätten till att få vara sexuellt aktiv.

Ett föredrag handlade om hur tillgängligheten på ett universitet fungerade och hur det kunde påverkas. En kvinna föreläste om hur resandet fungerar i NZ för henne som rörde sig lite sämre. Problematiken att ha en funktionsnedsättning och komma ut till öarna utanför NZ berördes också.

Konferensen inleddes med ett anförande på Maori, som är ursprungsbefolkningens språk och många talare inledde och/eller avslutade med några ord på Maori.

Sista seminariet handlade om förutsättningarna för att verkligen få konventionen att bli en grund för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och en styrka för att påverka lagstiftningen.

Under konferensen fick jag möjlighet att tala med ett par kvinnor angående en iPhone-app som ännu inte finns i Sverige och vad de tyckte om den. De var mycket positiva och tyckte den i stort sätt funkade bra. Appen heter Seeing AI, och är en app som dels känner igen de personer du lagt in i en bildbank, dels kan läsa texter samt läsa av produkter via streckkoden.

Jag testade appen själv och den fungerade alldeles utmärkt. Kanske inte så diskret vid personigen­känning men den avger ljud så jag kan hitta streckkoden och läser dokument bra. Men den krävde ett nyazeeländskt SIM-kort och ett dito betalt-kort som jag fick låna av en släkting till min kollega.

Jag knöt en del kontakter som jag kan använda för kommande projekt för ett projekt angående an motions-App för självständig motionerande för personer med synnedsättning.

Konferensen var i Dunedin och vi tog oss därefter till Aucklands och besökte ”National Blind Sport Organisation”. Vi träffade Dan Shepard och pratade likheter och olikheter mellan våra länder. Han blev mycket intresserad av Showdown och de fördelar sporten innebär. Den spelas inomhus, kräver inga stora ytor eller många deltagare. I elevsammanhang brukar alla i en klass där det finns en elev med synnedsättning, få spela goalball tillsammans så att den eleven i alla fall kan vara bäst på någonting.

Vid ett besök på en kvinnojour, Shine, talade vi mest om vikten av att arbetsgivaren har kunskap om våld och kan ge stöd till våldsutsatta kvinnor på arbetsplatsen. Kvinnojouren hade tagit fram en utbildning för företag, men var också en nationell jour. I KvinnofridsAkademin, där jag föreläser ibland finns en liknande webbutbildning men frågan är relativt ny i Sverige. I Nya Zeeland har Shine arbetat med frågan i ca 15 år.

Vi hade också ett möte med forskaren Debbie Hager från University of Auckland som just är klar med sin doktorsavhandling. Den belyser hur myndigheter agerar i fall med våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning. Debbie Hager forskar om våld mot kvinnor med funktionsned­sättning och menar att våldet mot kvinnor och barn är mycket utbrett i Nya Zeeland och det gäller också kvinnor med funktionsnedsättning.